N.O.W.blogg.se

 

Iaf sa har vi nu kommit till Filippinerna, och vad ska vi saga, we love it. Sa glada att vi bestamde oss for att aka hit! Aven om inte maten ar den basta jamfort med de tidigare landerna vi besokt (vart tog var alskade chilli vagen??) sa ar allt det andra helt enkelt bra, jattebra. Men man behover tid har, pa alla platser man kommer till vill man stanna forevigt, men samtidigt finns det sa manga stallen att fara till! Och att resa omkring tar lang tid.. 30 dagar kanns valdigt lite, faktiskt!

 

Det som gor det sa bra, ar de oerhort gastvanliga och trevliga filippinerna, den galet vackra naturen - grona falt, vajande palmer, kritvit sand och turkost hav, och att det ar sa akta och oturistiskt. Det gar nastan att rakna de andra (vasterlanska) turisterna vi traffat. Mycket for att filippinerna annu ar ganska nytt som turistmal (forutom Boracay kanske) men sen saklart pga orkanen. 

 

Orkanen Yolanda slog som alla vet mycket hart mot filippinerna, sarkilt Tacloban (dar vi inte varit) men ocksa ratt hart pa Bantayan och Malapascua (dar vi varit). Overallt finns hus som saknar tak, och manga bor fortfarande i talt. Men det byggs ocksa overallt. Vart man an gar sa hor man slagen fran en hammare. 

 

Och for oss kanske Filippinerna ar ett riktigt paradis, men mycket gommer sig under det vi ser. Det ar enormt fattigt och korrupt. Politikerna koper sina roster och hittar pa olika satt att ta in mer skatt. Du kan fa en person dodad for 1000 sek, vilket en svensk som bor i Filippinerna berattade och nar vi fragat runt har alla hallt med om att det gar. En annan sak som han berattade var att det ar battre att kora over en person tva ganger an en. Att betala for en skadad ar dyrare an for en dod... Vi har last om huvudstaden Manila och forstatt att det ar ett farligt stalle - och vi traffade faktiskt en tjej som blivit drogad av sina nyfunna "vanner". (Allt gick bra, de tog hennes pengar och skickade hem henne). Det ar svart att forsta da alla vi mott varit sa snalla, men situationen ar nog annorlunda runt Manila tex. Och vad vi fatt hora sa ar 50% arbetslosa och en dagslon motsvarar ca 20-30 sek. Sa vad ska man gora? 

 

Men nog om det... Efter att ha transporterat oss fran Kalibo - dar vi landade, till Bantayan island fick vi ett par handelserika dagar. Resan dit tog tva dygn - det gar helt enkelt inte sa fort da det ska stamma med buss och bat. Bussarna gar var tionde minut, men ar trots det proppfulla! Man far kampa for att fa sin plats. Inga kosystem utan frackast vinner.. (darfor tog det oss 4 bussar innan vi kom pa). Gillar verkligen att de hade en skylt med "fasten your seatbelts" nar halften star och det inte finns sakerhetsbalten.. Sa det ar helt klart spannande att resa omkring, men ganska mysigt att tranga ihop sig med alla filippiner :)

 

Vi hade egentligen inte tankt stanna pa Bantayan island, utan vi hade bara tankt ta den vagen till Malapascua, som var vart egentliga mal. Men da vi steg i land bestamde vi oss for att stanna! Det ar en stor LITEN o, med kritvita strander och turkost vatten runt om. Vi hittade ett bra boende i den lilla byn Santa fe och blev kvar 4 dagar. Tyvarr regnade en dag bort, men annars passade vi pa att fa bada och sola oss lite. Var ett tag sen sist! Underbart att vara vid havet igen.. :D

 

Den andra kvallen blev vi inbjudna till en fest av en kvinna vars man hade dott 9 dagar tidigare. Tydligen har man en fest da. Vi hade pratat lite med dem tidigare och nu blev vi alltsa inbjudna att ata och dricka med dem. Forst kandes det lite awkvard, men sen hade vi jattetrevligt tillsammns med hennes dotter och kusin. 

 

Den sista dagen volontararbetade vi tillsammans med en organisation som heter YDPR. Den har startat for att hjalpa till att bygga upp Bantayan igen efter Yolanda. De har tagit fram och bygger hus som battre ska tala orkaner, de bygger upp skolor och fixar toaletter samt lar ut om hygien, de satter "burar" runt rev for att fa koraller att vaxa och de ordnar tradgardar for lokalbefolkningen, mm. Vi gick forbi deras kontor och det var okej att vara med och hjalpa till under bara en dag. Vi hade garna stannat langre - men samtidigt ville vi vidare och se det vi hade planerat. Vi hade kunnat stanna 1 dag till, men nasta dag var en lordag och da skulle de ju inte jobba.. Det ar ca 20 - 30 ungdomar fran hela varlden som jobbar, i dagar/ veckor/ manader. Dessutom har de ca 40 filippiner som jobbar och far betalt. Som volontar far man boende och mat. 

 

Vi fick hjalpa till att skapa en tradgard. Inte det lattaste i 35+. Tur att vi kunde ta ett svalkande dopp pa luncen ;) Dessutom var vi tvugna att forst flytta pa ett berg av sandsten for att kunna borja.  Men efter dagens slut hade vi fatt till nagra fina kullar! (kande det i hela kroppen dagen efter, haha) Jattetrevligt folk och kvallen avslutades pa raggeabaren i byn. Kul att kunna hjalpa till litegrann. 

 

Har finns lite bilder pa oss da vi gravde och svettades! https://www.facebook.com/YPDRYPDR/posts/270096479839329

 

 

Nu har vi redan hunnit besoka Malapascua och akt darifran. Men mer om det en annan gang! Hoppas att allt ar bra hemma och att ni hade det bra pa valborg! Kramkram