N.O.W.blogg.se

ja.. sa gar det som det gar och det blir inte riktigt som vi tankt oss. Haha. Natten innan vi skulle aka till Vietnam kraschar en mage. Kanske var det efter for mycket besok pa kambodjanska gatukok (sarskilt den dar skinkorven i baugetten kanns misstankt) eller sa klarade helt enkelt inte magen av for mycket vasterlansk mat pa en och samma gang vid besoket pa Friends. (Dock maste sagas att det var ett fantastiskt stalle, med otroligt god mat, toppenservice och mycket inspiration. De driver verkligen stora projekt, inte bara i kambodja utan ocksa tex laos, for att radda barn i svara situationer och hjalpa dem till en battre framtid, antingen genom jobb eller skola.) Oavsett vet vi inte vad det var som stallde till det och angrar inte heller det vi atit. Men att resa vidare nasta dag var uteslutet.

 

Fick som tur var boka om biljetterna, efter en lang tur genom staden bak pa en moppe eftersom chaufforen inte visste var busstationen lag. Nasta dag, den 8onde, var det iaf dags att ge sig av 0500. Nu kraschade mage nummer 2. Bor tillaggas att mage 1 inte var ok an, utan led av fruktansvarda smartor.. Men pa nagot viss tog vi oss over gransen, in i vietnam och Ho chi minh, (staden ar sa stor att den borjade redan vid gransen!)

 

Val framme i "centrum" hamnade vi inte alls pa en busstation som vi trott utan nagonstans i denna enorma stad dar ingen verkar kunna ett ord pa engelska. (de flesta tror istallet att vi forstar vietnamesiska valdigt bra :) ) Vi tog oss till en busstation dar vi fick veta att vi skulle stiga pa buss 45 och aka till en annan station. Vi skulle forresten ta oss till Vung Tau, eftersom den (ytterst orekommenderade) farjan till Con dao gar dar ifran, att ta sig dit i varat tillstand kanske inte var helt optimalt men vi hade inte ork att fundera ut en annan plan. Vi fick sen veta att buss 19 ocksa gick dit och tog da den bussen. Vi akte och akte.. och aldrig kom vi fram till nagon busstation, trots att killen pa bussen nickat och till den nedskrivna lapp vi fatt med oss om vart vi skulle. Vi forsokte ta reda pa vad vi skulle gora, och killen visade att vi inte skulle komma till stationen, men sen pekade han pa lappen dar det stod Vung tau, och gjorde ok- tecknet. Vi fattade ingenting, men satt uppgivet kvar pa bussen. Nike ser en minibuss utanfor, som det star Vung tau pa, och nasta sekund sitter vi i minibussen. Att forsta hur det gick till var helt omojligt. Men senare kunde vi rakna ut lite hur det gatt till. Minibussen korde fram och tillbaka langs vagarna, ivrigt tutande och raggade folk till hela bussen var full x2. Och dar satt vi och ville bara komma fram.

 

Framme i Vung tau tar vi forsta basta hotell, som var bade billigt och valdigt bra! Vung tau ska vara en semesterort med strand och allt men den sag vi aldrig till.. Inte heller har det funnits annan mat an gatukoksmat, och bara san dar fardiglagade ratter ligger framme i varmen hela dagen. Vi har levt pa ris och nudelpaket och kannt oss som superfega turister pa fel stalle, men sa ar det ibland. :) Nasta dag samlade vi nya krafter och gav oss till farjecentralen. Dar var helt dott. Men vi fick veta att farjan skulle ga nasta dag. Aterigen tog vi in pa narmsta hotell - med samma tur, och vilade en dag till. 

 

Nasta dag gjorde vi ett nytt forsok ute vid farjan, mage ett nu under kontroll, men dar fick vi det storsta bakslaget hittills. Efter den langa, kampiga resan hit, de dagara vi vantat och som nu forsvunnit fran var visumtid, sa fanns inte en enda javla biljett kvar pa den javla farjan. Det var fullbokat i 2 veckor fram over. 

 

Dar satt vi allsta pa vara backpacks och hade inte en aning vad vi skulle gora nu. Allt annat kandes for langt bort. Vi tiggde och bad om biljetter " vi kan jobba! vi kan sova pa dack!!" men blev nekade.. vi var inte heller de enda som var utan, flera andra stod ocksa och tiggde vid biljettluckan. Vi kunde egentligen bara skratta..

 

Men sa, kom en man, som sag ut att va lite hogre uppsatt an de med biljettarna. Han borjade prata med dem och pekade pa oss. Vi holl andan och tillslut verkade de ge med sig och de kom ut och bad att fa vara pass. Vi skulle fa biljetter!!!! Vi kramade tjejen som kom ut med dem,  sa tack till mannen som vinkade glatt till oss och andades ut. Men vi funderade pa varfor just vi fatt biljetter? var kom de ifran? och fick nastan daligt samvete. Men sen sag vi att andra som statt och tjatat ocksa fatt biljetter. Tydligen maste de ha nagra i reserv? 

 

En timma senare fick vi iaf ga ombord pa baten, tillsammans med ca 150 - 200 vietnameser som alla tittade roat pa oss. Vissa tog tillochmed kort. Som sagt ar den inte sa varmt rekomenderad den har farjan, och valdigt fa vasterlanningar aker med. Men vi trivdes bra da vi styrde ut pa ett lugnt hav och fick se en vacker solnedgang. Vi hade valt baten pga av att det gjorde det mojligt for oss att ens ta oss ut till Con dao, att flyga hade blivit for dyrt. Sen kandes det som en kul och haftig grej att gora och ingen av oss ar heller radd for havet, vi alskar det! Resan tog 13 timmar, och kostade 50 kr var. Man sov i enkla kojsangar under dack, tillsammans med alla andra. Vi angrar oss inte alls, aven om det kanske ar svart att rekomendera eftersom det ar sa svart att veta da den gar och om det finns biljetter.. Nu gick den typ varannan dag, men vi har last att den kan ga ca var 10onde. Allt beroende pa sasong. Sa vi hade nog lite tur iaf! Vi far hoppas att det haller i sig har pa Con dao, (och att vi tar oss tillbaka) men mer om det senare, haha :)